– Många av dem förverkligas på sätt som är nästan unika i Kiruna, säger Eric Stenberg, återvinningsexpert och föreläsare vid Arkitektskolan KTH.
Till att börja med måste utbud och efterfrågan finnas samtidigt på samma marknad, som i Kiruna som har hög rivningstakt och nybyggnation. Eftersom även rivningen och planeringen av den nya staden kommer att genomföras under lång tid av samma aktörer, LKAB och kommunen, finns det stor potential att matcha långsiktig planering med återvunnet byggmaterial.
– Trots enorma anslag har LKAB inte velat utveckla något nytt. Samhällsförändring kan vara en utgångspunkt för att göra något i rätt tid, men stora resurser har redan gått förlorade, säger Eric Stenberg.
Han påpekar att lokala myndigheter även kan ställa krav kring markanvisning och detaljplanering samt se till att lagstadgade återanvändningsinventeringar görs innan rivningstillstånd ges. Det kan också uppmuntra skapandet av lokala återvinningsmarknader. Återvinningscentraler har redan etablerats i många kommuner över hela landet, men inga har ännu etablerats i Kiruna.
— Kiruna är ett specialfall och kommunen kunde ha gjort mer.
