Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
bilderbok
Freja Eriksson
”Vi gräver”
Laben och Sjögren, 3:e år.
Två barn, bokens berättare och hans vän Julian, ska till lekplatsen. Viktiga fakta kommer att presenteras omedelbart. ”Julian är ett år äldre. Ibland gillar vi olika saker, men oftast gillar vi samma saker.” Efter ett tag står det: ”Du kan nöja dig med samma summa även om du är ett år äldre.”
Det är något underbart med barns optimistiska världsbild och känsla för rättvisa. Barn vet att alla är lika mycket värda, och även om det här är ytligt inpräntat i deras världsbild och språk, så finns det vissa detaljer bakom, till exempel de obalanser som åldersskillnader kan orsaka. Ett lågintensivt hot vibrerar under den positiva attityden.
Men allt börjar bra. Barnpappor undrar om deras barn inte är intresserade av gungor och trädklätterställningar, men så är inte fallet. Barnen har redan bestämt sig för att gräva ett hål på förskolan.
”Vi är utrustade med Garonis, så vi vet att situationen är allvarlig”, och de gräver med all sin kraft och entusiasm. Uppslaget listar alla verktyg för grävning, från stora spadar till ”smala pelare”, trattar, höga spadar, långa spadar, breda spadar och vanliga spadar. De är uppslukade av leken, men Julian slutar plötsligt gräva och börjar bygga med stenar och ta in grus och barr, vilket helt klart gör berättaren besviken, som argt går därifrån. Den känslan är stark. Han hatar att gräva och kommer aldrig att gräva ett hål i sitt liv.
Serieskaparen och konstnären Freya Erickson följer i sin debutbilderbok noggrant och noggrant det underbara dramat i två barns lek. Där kan plötsliga skakningar uppstå även utan att vuxna står och skriker om Melis.
Freja Erixån har ett vilt uttrycksfullt formspråk som påminner om barnteckningar, men vars kompositioner och variationer skapar en livlig skara. Teckningar gjorda med collage, krita, markörer och pennor stärker känslan av att vi är i barnets värld och bara deras regler gäller. Till och med skriften tycks avvika från sin avsedda plats, framåt impulsivt och vilja sticka ut.
”Vi gräver” är en påminnelse om hur barns relationer har så mycket gemensamt med vuxnas. Vem får sitta, vem fattar besluten och finns det kemin som krävs för att det ska kännas roligt för båda parter? Men till skillnad från vuxna som aldrig glömmer sitt dåliga beteende kan barnspel snabbt startas om även om en konflikt uppstår. Det är en fantastisk egenskap. Släpp det gamla, gå framåt och upptäck nya möjligheter så länge du har lusten.
Läs mer om DN:s bevakning av barnböcker
