Politikerna vill att vi ska vara arga fram till valet.
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
”Importerad islamism utgör ett systemhot” och behöver ”kapas av vid sina rötter”, skrev Kristdemokraterna Eva Busch, Alice Teodorescu Mauvais och Magnus Bernsson i DN Debatt. Ulf Kristersson vill kastrera pedofiler så han kan återinföra kroppsstraff i Sverige, och Socialdemokraterna håller snabbt med. Sveriges värderingar måste vara tydliga för att ”hålla bagaget borta”, sa Busch i podden.
Är det så här det politiska samtalet ser ut nu? Orden är så hårda och grymma, det finns inga gränser och ingen ånger över konsekvenserna. Exponering av pedofilnätverk genom ”Mission Review” leder inte till att fler resurser tilldelas polisen. Kastrering betyder inte att fler förövare kommer att ställas inför rätta, fler barn kommer att identifieras eller att barn- och ungdomspsykiatriska köer blir kortare.
hat och förakt
Allt känns visceralt och fakta är helt irrelevanta. Allt som betyder något är känslan. Men det är inte bara en känsla, det är alltid ilska, hat och förakt. Ondskan måste utrotas, utrotas och straffas. Invandringspolitiken är så strikt att det är meningslöst för de svaga att tänka på effekterna på verkliga människor.
Det är bara februari. Ska det förbli så till valet? Ska du fortsätta tona upp det även när allt som utspelar sig ger dig en klump i magen? Hur hanterar du det?
Även om du är frestad är svaret inte att sluta lyssna eller läsa för att skydda dig själv. Oavsett om vi är trötta och har stängt av nyhetsmeddelanden på våra telefoner, existerar verkligheten fortfarande, politik händer och barn sitter i fängelse. Något måste göras för att stoppa upptrappningen.
Det finns motstånd
Särskilt i frågan om utvisning finns motstånd. Då uppstod en massrörelse. Ett växande antal organisationer arbetar för att förhindra utvisning av grannar, vänner, familjemedlemmar och till och med människor du aldrig har träffat. Frågan diskuteras på lokala partimöten och tar fart även inrikes.
Tyvärr verkar politikerna föredra enkelriktad kommunikation. Budskapet når inte fram. Även tidigare partiledare och inflytelserika röster verkar ha oro över denna anpassning, men de verkar helt ignoreras.
Det finns en fara att valrörelsen förvandlas till en mardröm. Konkurrens om uppmärksamhet, utrymme på diskussionssidor och spridning på sociala medier banar väg för ytterligare grymheter. Och det finns inget som tyder på att farten kommer att mattas av efter valet.
Fortsätt bara att bli frustrerad och försöka uthärda det.
Okaysons skämt om förvisning verkar inte bra.
33:41
