Den här romanen berättar om 60-åriga Laura, som träffar Bertil, mannen hon var kär i för 24 år sedan. De börjar dejta, men det dröjer inte länge innan Lauras osäkerhet kring hennes utseende och åldrande börjar ta mer och mer plats.
– Jag hoppades att det skulle leda till en intressant diskussion, men resultatet blev tomt och ytligt.
Författaren tror att fokus ligger på den individuella kvinnan, snarare än de normer och blickar som formar synen på skönhet och åldrande.
åldrande är som döden
Inger Edelfelt skriver om de olika lagren av skam i sina romaner. Det finns skam inte bara i att känna sig ful, utan också i att oroa sig för sitt utseende.
– Det finns lager av skam och tystnad kring den här frågan. Jag tror att kvinnor är så ofta tysta om det att män inte ens inser att det händer.
I intervjun påpekar hon också åldrandets paradox.
– Jag måste säga att ålderdom är underbar, vacker och härlig, men den ger också sorg. Det går så fort och du måste sätta dig själv i den sorgen.
Edelfelt säger att det också finns mer existentiella förklaringar.
– Det jag hatar med att bli äldre är påminnelserna om döden. Det är som att påminna folk om att livet inte är för evigt.
Se hela intervjun på Babel på SVT Play.
