Detta är ett inlägg för Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
I diskussioner hörs ofta den självsäkra frasen ”Sverige kommer inte att utvisa bebisar”. Det verkar säkert. Men detta är också ett sätt att undvika att prata om den verkliga mekanismen. Bebisar kan skiljas från sina föräldrar utan att någon någonsin inbillar sig att de är ensamma vid grinden.
Separation skapas av beslut. Min dotter Alvira är 17 månader. Hennes mamma har uppehållstillstånd. Jag är svensk. Trots detta får Alvira inte vara i Sverige. Det här är inte en berättelse om barn som kommer hem utan att deras föräldrar stannar över natten. Det är tvärtom. Föräldrar får vara här, men barn nekas. Det är inte utvisning, det är radering.
Det är fullt möjligt att förespråka en hård invandringspolitik och samtidigt kräva att rättssäkerheten ska fungera för barn. Men politiken måste vara ärlig. Separation sker även när ingen ”vill” det.
Frågan för regeringen och folkomröstningen är enkel. Vem är ansvarig om två vuxna med laglig rätt att vistas i Sverige nekas rätten att lämna sina barn där?
Om ingen kan svara är det inte ett ”kommando och kommando”. Systemfel.
Mer information om avsändaren: Vem är avsändaren och hur skriver man ett svar?
Övrigt inlämnat av: dn.se/insandare
