Sverige står inför ett energipolitiskt dilemma. Att möjliggöra elektrifiering och klimatförändringar kommer att kräva en betydande ökning av elanvändningen. Samtidigt är kraftnäten i många växande regioner redan under stor påfrestning och utbyggnaden kommer att ta lång tid och bli dyr. I sammanhanget är det värt att notera att vi genom vårt skattesystem aktivt bekämpar en av de systemmässigt mest värdefulla resurserna vi har: egenproduktion och egenanvändning av el i stora byggnader.
EU-kommissionens analys visar att denna typ av lokal elproduktion är en viktig del av ett effektivt och robust elsystem. Det är nu dags att låta fler sektorer bidra till fördelarna med systemet som redan har identifierats, snarare än att begränsa möjligheterna genom särskilda nationella regleringar.
I en nyligen utförd omfattande analys kartlade Europeiska kommissionens gemensamma forskningscenter (JRC) solenergipotentialen för byggnader över hela EU, inklusive Sverige. Rapporten visar tydligt att den största totala systempotentialen finns i industrifastigheter, börser, lager, offentliga byggnader och flerbostadshus. Dessa byggnader matchas av stora genomgående tak och hög förbrukning under dagtid. En annan rapport från Becquerel Sverige fokuserar på potentialen för solenergiproduktion på stora hustak i Sverige. Sverige har över 500 kW solceller installerade på 12 000 hustak.
Att generera egen el i dessa byggnader är därför inte bara en klimatåtgärd. GFC visar att produktion nära konsumtion är kärnan i ett kostnadseffektivt och robust kraftsystem. De invändningar som ofta framförs mot solenergi håller inte när man analyserar hela systemet. Tvärtom minskar regional kraftproduktion i större byggnader belastningen på nätet över tid. Ändå är det just den här sortens solkraft som Sverige beskattar idag.
Tidigare jämförande studier har visat att Sverige och ett fåtal EU-länder fortfarande sticker ut för att beskatta egenproducerad och egenanvänd solenergi. Dessutom tillämpar Sverige den högsta skattenivån inom unionen. Vissa jämförbara länder, däribland Tyskland, Nederländerna och Danmark, har istället valt att undanta privat solenergi helt från energiskatter. De visar därför redan vägen genom att anpassa regelverk till de övergripande intressen som EU:s energi- och klimatpolitik för närvarande pekar på som centrala.
Sveriges energiskatt på privat solelproduktion innebär att fastighetsägare avstår från att bygga privat elproduktion. Det gör att viktiga investeringar som skulle stärka Sveriges elberedskap inte kommer att göras. I händelse av en kris är all makt kritisk, speciellt kraft som inte behöver skickas långt. Regeringen vill redan stärka jordbruket genom satsningar på energi och har infört stöd till jordbruket, men nu är det dags att fortsätta på den inslagna vägen och ta bort skatterna på energiproduktion i egen regi.
Mot denna bakgrund är slutsatsen tydlig. Energiskatter på egenproducerad och egenanvänd solkraft bör helt avskaffas, oavsett installerad effekt. Detta är inte en subvention, utan en skatt på alla typer av el. Att ta bort det är ett sätt att göra marknaden medveten om fördelarna med det system som identifierats i EU-kommissionens egen analys, men särskilda regler i Sverige hindrar i dagsläget det från att göra det. Att avskaffa denna skatt kommer att göra det möjligt för fastigheter, industri och jordbruk att bidra till samma typ av regional kapacitetsminskning som Europeiska kommissionen har identifierat som central för framtida elsystem.
Sverige behöver mer el, men framför allt ett effektivt kraftsystem. Då har vi inte råd att beskatta en kostnadseffektiv och systemrationell lösning.
Därför är avskaffandet av energiskatter på all egenförbrukad el inte av särskilt intresse för solkraftsindustrin och fastighetsbranschen. Detta är ett beslut om energisystemet, och det är ett nödvändigt beslut.
Anders Hjärpe, vd för Svensk Solenergi, säger:
Anders Holmsteig, VD för Fastigetsegarna.
