Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
konsert
Betyg: 3. Betygsskala: 0-5.
tyskt rekviem
Tebogo Monnakgotra, verk av Johannes Brahms
Solister: Sakiwe Mkosana, Karolina Bengtsson
Erik Erikson Kammarkör
Kungliga Filharmoniska Orkestern
Dirigent: Sophie Janin
Scen: Konserthuset, Stockholm
Hon är definitivt en av Sveriges främsta orkesterkompositörer, Tebogo Monnakgotla. Stjärnviolinisten Johan Dalen reser med en sofistikerad violinkonsert inspirerad av långflygande trollsländor. Kungliga Filharmonikerna inledde säsongen med sin barnsliga och livliga ”Sugar High” och uruppför sin cellokonsert i april i samband med Concertfusets 100-årsjubileum.
Veckans program innehåller den vackra sångcykeln Tebogo Monakgotla, med text av Jean-Joseph Lovearivero (1903-1937), Afrikas första viktiga modernist. Hon återvände ofta till den förtalade madagaskiska poeten.
Fråntagen sin aristokratiska status genom fransk kolonisering, omfamnade La Bearivero ändå den franska kulturen och ansåg Baudelaire och Rimbaud vara hans jämlikar. Men när Frankrike gav företräde åt två korgvävare för att representera Madagaskar vid världsutställningen i Paris 1937, tog La Bear-Rivero sitt liv.
Tebogo Monnakgotla komponerades för barytonen Ruthando Kave och framfördes i konserthuset av sydafrikanska Sakiwe Mkosana. Även han har en stilig, ädel ton, men hans frasering är monokromatisk och stram. Samtidigt lyste Monnakgotras orkesterfärger om och om igen med en elegant rik ton influerad av Ravel.
Mukhosana fick sedan göra om från franska till tyska som solist i Johannes Brahms Requiem. Han började därmed sin karriär på Frankfurtoperan, där sopransolisten Karolina Bengtsson för närvarande är verksam. Den svenska dirigenten Sophie Janin delar sin tid mellan London, Paris och Köpenhamn och arbetar främst med körer.
Här ledde Sophie Janin Filharmonikerna med Erik Erikssons Kammarkör i ett framförande av Brahms mäktiga men mycket mänskliga dödsmässa. En hårt återhållen, nästan avmätt tolkning, utan någon uppenbar romantisk överdrift. Lite tysk fyllighet hade klätt upp det ganska dova körsoundet bättre. Höjdpunkten var istället Karolina Bengtssons vackra och gripande solo.
Läs konsertrecensioner och andra texter av Camilla Lundberg
