Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Tysklands förbundskansler Friedrich Merz och Frankrikes president Emmanuel Macron gick sida vid sida när de anlände till EU-mötet på torsdagen vid Alden Biesen, ett 1500-talsslott i Reichhoven, östra Belgien.
Efter att ha presenterat sina motstridiga visioner om hur man kan stärka Europas konkurrenskraft i olika medier den här veckan, ställde de två ledarna inför pressen tillsammans i en tydlig symbol för att EU:s fransk-tyska motor inte alls håller på att ta slut, utan snarare går i revers.
Torsdagens möte på ett belgiskt slott, omgivet av potatisåkrar och regn, var en slags kickoff för EU-toppmötet, som syftade till att samordna vilka konkreta planer som är värda att driva vid nästa toppmöte i mars.
I bakgrundssamtal talar diplomaterna om att EU har problem med Kina.
EU:s handelsunderskott med Kina är enormt och fortsätter att öka. På 10 år har underskottet fyrdubblats och beloppet fördubblats. Idag anses situationen vara akut.
Den andliga förändringen i Europa kan förklaras med solceller och stål.
För femton år sedan valde EU att importera billiga, subventionerade solpaneler från Kina, vilket stödde Europas klimatförändringar men försvagade dess inhemska industri.
”Vi förstörde det som då var den största solenergiindustrin i världen. Vi kan fortsätta säga att det är billigare att köpa från Kina än att producera hemma, men vi har nått en gräns, åtminstone när det kommer till strategiska industrier”, säger en EU-tjänsteman.
För närvarande är Europas tunga industrier som petrokemi och stål på väg att dö. Internationella konkurrenter är subventionerade och energipriserna stiger i Europa som ett resultat av Rysslands krig i Ukraina och EU:s ambitiösa klimatförändringspolitik.
Speciellt Belgiens premiärminister Bad de Weber efterlyser för närvarande planer och stödpaket för energiintensiv industri.
Frågan är inte längre om EU ska börja skydda sina egna industrier utan i vilken utsträckning. Ska det bara gälla strategiska sektorer eller ska jobben också skyddas? Och är det nationella pengar eller europeiska pengar som finansierar investeringar?
Frankrike har varit de mest proaktiva när det gäller att kräva att Europa belönar sina företag i industriella investeringar, EU-medfinansiering och framför allt offentlig upphandling. Tyskland lägger mer vikt vid avreglering och tecknar handelsavtal med andra länder.
Men det växer fram en konsensus om att EU bör börja föra en ”ekonomisk utrikespolitik”.
”De säger att EU är delat, men så är det inte alls”, sa en EU-tjänsteman.
I veckan varnade statsminister Ulf Kristersson för protektionism i tidningar som Financial Times och Politico. Men han stänger inte heller dörren för statligt stöd till branschen.
– Det kan finnas områden där man måste göra det för annars blir man omkörd av illojal konkurrens, sa han till DN.
Två företagsledare var inbjudna till torsdagens möte. Den tidigare Europeiska centralbankens president Mario Draghi och Italiens tidigare premiärminister Enrico Letta, som båda erbjöd en mängd rekommendationer om hur man kan stärka EU:s ekonomi.
Draghi och Lettas rapport är som ett smörgåsbord för EU-politiker. Alla kan nämna sin favoritpolitik för att stärka EU:s konkurrenskraft: industripolitik, medfinansiering, frihandelsavtal, avreglering.
EU:s ledare är överens om diagnosen. Den exakta dosen och vilket läkemedel som ska tas är dock inte bestämt ännu.
