Gnistor flög i lördags när Brandstads stads brandsläckare gick tillbaka i beredskapsläge på Melodifestivalen för första gången på 24 år.
– Visst är det varmt! Basisten Uffe Johansson berättar att en av bandmedlemmarna svettades fyra kilo under showen. Han säger att han egentligen inte är en brandman, utan en rekreationsledare.
Du är ingen brandman utan en fritidsledare. Hur blev du involverad i Brandstad City Brandsläckare?
– Bandet startade 1994 under en musiktävling på Forestagslok i Helsingborg, så det var naturligt för kollegor från brandkåren att uppträda i sina arbetskläder. Brandsta vann då en stadsbrandsläckare. Basisten lämnade Helsingborg så det behövdes en ny basist. Jag har känt alla länge, så de närmade sig mig. Jag brukade vara musiker och musiklärare. Jag har varit med sedan 1999.
Så hur är det att vara brandman på scen?
– Folk frågar mig alltid om jag inte är het på akuten, men det här är en originell outfit, så andra medlemmar i bandet har burit den på jobbet tidigare. Men visst är det hett, gud! En medlem i bandet har rekordet att svettas 4 kg på en timme under ett liveframträdande. Men det är ett ganska tydligt varumärke för oss.
Förväntade du dig att tittarna skulle bli kära i dig igen 24 år efter att du dök upp på Melo?
– Det kan man förstås aldrig veta. Vi har skickat låtar genom åren. I våras stod vi på mellanscenen i Melo och det var då gnistan tändes. Responsen från publiken var otrolig. Så jag fick en låt som heter ”Rakt in i elden” av låtskrivaren Anders Lessoff och jag sa: ”Vilken bra låt, jag ska spela den nu!” Det är perfekt för oss.
Vad jobbar du med?
– Jag jobbar som fritidsledare på ett mötescentrum för unga i åldern 16 till 25 år i Helsingborg. Sedan blev jag platsansvarig för dansen på Folkloreparken Sundsparan, så nu sitter jag och förbereder mig för det.
Vad händer när man kombinerar musik med ett vanligt jobb?
– Alla utom jag är brandmän, och jag har alltid varit brandman, så jag kombinerade musik och mitt yrke. Nu när de andra medlemmarna har gått i pension är de ”bara” musiker nu. Jag har varit musiker sedan 1980-talet, så det är ingen överraskning. Min familj är ganska van vid att jag går ut på spelningar och de förstår. Jag jobbar även som konstnärsmäklare på mitt eget företag, men jag väljer mitt eget arbete, så det är inte stressigt. Jag ska prata med min chef om hur jag ska balansera arbete och leva livet under sommaren. Jag har fantastiska kollegor och chefer som stöttar och pushar mig.
