Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren ansvarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Vid den här tiden på året vill många svenska forskare plocka ur håret. Terminen börjar och samtidigt lämnas den största forskningsansökan in. För många humanistiska forskare är framgång i dessa applikationer deras enda chans att bedriva forskning. På college finns det ofta situationer där du måste tjäna dig ur situationen. Även om detta är en pressad och påfrestande situation för enskilda forskare, är det också ett samhällsproblem.
Vid universitet och högskolor lägger befattningar vanligtvis mindre tid på forskning: 10 procent för lektorer och cirka 40 procent för professorer. Det förväntas i alla fall att du försöker täcka den tiden med extern finansiering. Detta skapar två team: ett lärarlag och ett forskarlag. De som lyckas få forskningsmedel och har tid att skriva uppsatser och böcker som är värda att få forskningsmedel igen, och de som utövar undervisning och därför inte har tid att kvalificera sig och därmed är låsta i en lärarroll.
Även för dem som lyckas med sina ansökningar är denna situation inte hållbar. Fonder verkar normalt i tre år. Du skulle förmodligen kunna ta en paus från ansökningen i ett år, men då måste du börja om och slutföra många ansökningar parallellt. Finansieringsgraden för projekt inom humaniora och samhällsvetenskap av Vetenskapsrådet, Sveriges största forskningsfinansiär, var 8 procent 2025, eller 89 projekt antogs av 1 131 ansökningar.
För nyutbildade humanistiska forskare är chanserna att få ett vanligt jobb små och de lämnas utanför den här typen av finansiering för att försörja sig. Detta leder till en lång karriär av att skriva ansökningar, ha en kniv mot strupen och ständigt konkurrera med dina kollegor.
Forskningspropositionen 2025 inleds ”med målet att Sverige ska bli ett av världens ledande forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation.” Politiker säger sig därför vilja främja forskning och föredrar ord som banbrytande och spetskompetens i forskningssammanhang. Det är svårt att se hur forskare kan uppnå excellens när de lägger så mycket tid på att tänka, läsa, forska, skriva och ja, forska, skapa applikationer som inte ger några resultat.
Humanistiska studier ger grunden för att förstå världen och utveckla fält som pedagogik, historia och filosofi, vilket i slutändan påverkar vad barn lär sig i skolan, ger sätt att förstå historiska händelser och omvandlar abstrakta teorier till konkreta idéer. Forskare bidrar i statliga utredningar, expertråd och nämnder, skriver för kultursidor och sitter i tv-soffor. De kommer inte bara att vara användbara för samhället, utan du kan också skriva en bok om 1700-talets filosofi för att bidra till ett internationellt forskningsfält utan någon direkt tillämpning.
Anslagen till fristående forskning ökade inte förra året utan så kallade riktade utlysningar gjordes, till exempel av Vetenskapsrådet. Detta är ett indirekt sätt att rikta forskningen mot frågor som politiken vill prioritera, och kan söka medel för bland annat forskning om invandring, Förintelsen, demokrati och våld i nära relationer. Det är inget fel med det, men det sätter tydliga gränser för vad man kan undersöka.
Majoriteten av stora finansiärer, som Formas, Östersjöstiftelsen och Vinoba, har tydliga krav på social relevans, eller att forskningen direkt ska bidra till samhällsutmaningar. Detta är ett undantag, liksom Riksbankens Jubileumsfond, en fristående stiftelse, som hävdar att ”det behövs forskning inom humaniora och samhällsvetenskap för att förstå och kunna svara på samhällets aktuella utmaningar på nationell och global skala”.
Detta sker i en tid av politisk kollaps med en lynnig tyrann som styr en av världens ledande forskningsnationer och upprepade gånger utmanar den akademiska friheten. Medan forskning i allmänhet ifrågasätts av orelaterade skäl, har humaniora en speciell status av att vara ”onödig”. Precis som konst, litteratur, teater och andra former av kultur kan avfärdas som onödiga när sjukvården är i kris. Samtidigt vet vi att kulturell erfarenhet, fria tankar och idéer ligger till grund för allt från vår känsla av välbefinnande till demokrati.
I en tid då motstånd mot auktoritär utveckling framstår som centralt borde främjandet av fri forskning vara självklart. Som regeringen själv påpekar är ”en av de viktigaste nycklarna för att producera den bästa forskningen att få de bästa studenterna att välja akademiska karriärer.” Du behöver en tydlig och gedigen karriärväg för att få dig att vilja göra det du vill göra. Det vi nu riskerar är att slösa både talang och idéer.
