Vintern 1986 var relativt kall. Stockholms vägar var typiska under sportlovsveckan, med isig bark på trottoarerna och grå smuts på stränderna. På fredagskvällen jobbade annonsören Stig Engström i Sveavegen, Scandiahuset. I samma stadsdel vandrade Christer Pettersson mellan svartklubben Oxen ap Malmskirnazgatan och Tegnergatshornets knarklangare Sigge Södergrens stadsdel. Under tiden hade premiärministern kommit till Grand Cinema för att se ”The Mozart Brothers”, regisserad av Suzanne Osten. Christer A., en frisinnad enstöring vars hobby är revolverskjutning, är okänd, men han bodde inte långt borta.
Statsminister Olof Palme skulle kunna använda en distraktion. Hans biograf Kjell Ostberg beskriver de svåra tiderna i kapitlet ”Trött, trött, trött.” Upproret pyr inom rörelsen. Högern i statsrådsberedningen främjar finanspolitik som den ogillar, men den måste försvaras. 60 år gammal har han varit ensam ledare i mer än 20 år, vilket är vidrigt. Han är bara trött och verkar ibland ointresserad.
I filmerna är han privat och agerar inkognito, men utanför staden är han det aldrig
I filmen är han privat och agerar inkognito, men utanför staden är han aldrig sig lik. Efter filmen, när klockan slår midnatt, går han och hans fru mot staden längs Swewegen. Kanske följer någon efter dig, eller så är det bara en kvällsvagn som går åt samma håll. Han sköts ihjäl i ett tunnelgap framför en stängd tunnelbaneutgång vid Hotorgets station.
varför? Av vem? Ingen annan än min fru får reda på vem Christer Pettersson är förrän långt senare, men det räcker inte.
Efter 34 års sökande efter Stig Engström avbröt polisen sökandet efter att åklagare granskat gamla förhörsakter och konstaterat att Stig Engström inte gick att hitta. Andra tror Christer A., som undvek att visa revolvern för polisen och till sist hävdade att han sålt den. Han är definitivt en ”snäll kille”, men ingen vet vad han gjorde den natten. Det fanns förresten många bra typer. Med hjälp av gärningsmannaprofiler listades de så småningom i hundratal.
Innan dess betades många andra. 1986 var det motiverat att titta närmare på PKK, en rörelse klassad som terrorist och strängt fängslad av Olof Palmes regering. Dessutom fanns en mordplats (lite Kurdistan-liknande, som Sapo-folk säger om området kring David Bagares Street) och ett modus operandi liknande de gatuavrättningar som organisationen genomförde i Stockholm och Uppsala. Andra misstankar riktades mot Sydafrika, men utredningarna var svåra så länge apartheidregimen som Olof Palme bekämpade fanns kvar. Det primitiva synsättet missgynnade också mer organiserade aktörer. Med tiden har insikten att professionellt planerade attacker är mindre improviserade etablerat sig. Där försvann även andra motivbilder, som export av smittvapen.
Skandia-annonsören skötte sig så bra att han tidigt blev förhörd, för att sedan hamna på sidan som en känd tipsartyp.
Även stickspåren spårades. Skandias annonsör skötte sig så bra att han tidigt förhördes, men blev så småningom åsidosatt som känd tipsare. Det är många som fångar uppmärksamhet med intressant information och kommer med förslag, men i slutändan motbevisas de eller misslyckas, och så finns det de som pratar gammaldags polissvenska. Men efter att han dog, decennier senare, plockades han upp av människor han aldrig träffat tidigare. ”Den osannolika mördaren” var en passande titel på den prisbelönta boken om Thomas Quicks liv, där bevisen liknade den som dömde honom, och ju mindre sannolikt desto bättre, desto mer trovärdig. Tvärtemot min fantasilösa poliserfarenhet fick jag insikten att det mesta är som det ser ut och att vi inte ska tro på tillfälligheter.
Men den osannolika mordteorin återupplivade en liten grupp utredare, som tilldelades förundersökningar under en ny åklagare 30 år efter morden. De trodde att deras företrädare hade saknat ”den skandinaviska mannen” och hade letat efter bevis på hans skuld i flera år. Men ingenting hittades. Till slut var det bara den avlidnes ex-fru kvar och som de såg skulle hon erkänna. Men hon sa bara att hon inte kunde förstå hur polisen som anställde henne kunde misstänka Stig. Trots att de, liksom den misstänkte, gjorde det avslutade åklagaren Christel Peterson med tillförsikt utredningen och förklarade att det inte var någon idé att fortsätta utredningen då gärningsmannen var död.
De hade inte heller några bevis för att identifiera gärningsmannen till Olof Palmes mord. Detta argument baserades på indicier, som var mer spekulativa än säkra.
Ändå blev denna beteckning sann för det svenska rättsväsendet. Statsministern hyllade också utredningen, kallade den en ”grundig utredning” och sa: ”Då har du rätt.” Han begärde senare att förundersökningen skulle återupptas, men fick avslag eftersom mordfallet redan var uppklarat. Fram till förra julen verkade det som att det räckte för riksåklagaren.
Chefsåklagare Lennart Goune lade upp fallet mot Stig Engström som statsministerns mördare.
På hans bord låg en petition från privatpersoner som uppmanade till att ny teknik skulle användas för att söka efter DNA-spår på mördade mäns jackor. Enligt hans beslut stod att vidta sådana åtgärder inför ett formellt hinder: det fanns redan en ”utsedd gärningsman”. (Denna tydlighet är anmärkningsvärd, eftersom åklagaren vid upprepade tillfällen har förnekat att Stig Engström någonsin skulle kunna nämnas som något annat än en misstänkt.) Hade de följt den upptrampade vägen, skulle framställningen ha avvisats på grund av detta konstaterande. Istället blev det bättre.
Chefsåklagare Lennart Goune lade upp fallet mot Stig Engström som statsministerns mördare. Engström kunde till exempel inte bekräfta att Lisbeth Palme hade identifierat Christer Pettersson (hon kunde inte ha förväxlat honom med honom) eller att ögonvittnen hade berättat att hennes angripare väntade på Decorima Hornet. Osäkerheten om när han faktiskt lämnade in sig vid Sveavegen belystes, vilket huvudåklagaren fann inte förklarade varför han bar ett laddat vapen och i så fall var han fick det ifrån. Efter ytterligare diskussioner i samma riktning upphävdes 2020-beteckningen.
Att han tog bladet ur munnen väcker respekt.
Nu, fem och ett halvt år senare, kanske vissa undrar varför detta hände. Men det råder ingen tvekan om att avlägsnandet var huvudmålet. Detta framgår av hur själva ärendet hanterades. Framställningen avslogs (av uppenbara skäl visade det sig meningslöst att testa berget efter mycket lång tid). Därför gjordes ingen omvärdering och ingen presskonferens för att återuppta förundersökningen. Syftet var uppenbarligen att rensa den som blivit orättvist hängd. I kontakt med media verkade riksåklagaren lättad över att kunna göra det. På frågan uttryckte han sympati för sina nära och vad de får utstå.
Det är ett tecken på respekt att han tog bladet ur munnen. Den intagna ståndpunkten och de detaljerade skälen representerar i praktiken en återgång till Stig Engströms ursprungliga uppfattning och en upprättelse om den ursprungliga Palmes utrednings- och åklagargrupp, som led allvarlig skada i samband med stängningen. Det betyder också att rättsväsendet har erkänt att mordet på statsministern förblir olöst.
Men denna omvärdering skingra inte dimman kring vad som faktiskt hände under dessa junidagar 2020, en händelse som slutade med en spöklik presskonferens i skuggan av coronapandemin och ett medieantiklimax i svensk tv. Om Riksåklagaren så lätt kunde avfärda resonemanget bakom ett försök att utomrättsligt fälla den avlidne för mordet på statsministern genom att helt enkelt lämna över en handling, varför stödde statsminister Lofven och alla andra beslutet när det tillkännagavs?
Justitiekanslern är i en bindning. För närvarande intar hans underordnade åklagare motstridiga ståndpunkter av samma anledning.
Justitiekanslern är i en bindning. 1987 beslutade regeringen att göra innehavaren av denna tjänst till förundersökningsledare, till ett personligt uppdrag. För närvarande intar hans underordnade åklagare motstridiga ståndpunkter av samma anledning. Med tanke på att nuvarande riksåklagaren Katarina Johansson Wellin tidigare försvarade denna beteckning och presskonferensen 2020, har hon och riksåklagaren en del att förklara. Polisen har ingen att göra med, men någon inom myndigheterna borde granska hemsidan där Stig Engström fortfarande framställs som statsministerns mördare.
läs mer:
Chefsåklagare: ”Det var ett misstag att utse en skandina som förövare av Olof Palmes mord”
John Jordas: Här är de okända DNA-spåren som ska undersökas i Palm-mordfallet
