Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Gustavsberg.
Mitt i den brännande hettan från OS uppstod en liten diskrepans med verkligheten.
De två bröderna spelade också bordtennis tillsammans.
På en dag blev porslinsriket ett bordtennisimperium.
Det är inte varje dag du får resa dig från soffskyddet efter en tupplur, ta på dig dina spetsiga stövlar och vandra några kvarter bort för att se Sveriges idrottsunderverk på nära håll.
Om man tänker efter så var det ett bra tag sedan det hände här i Gustavsberg.
Inför VM 1958 spelade det svenska fotbollslandslaget (som hade sitt säte i Lilsved, en bit från Värmdelande) en träningsmatch på Falsterborgs idrottsplats.
Glenn, ”Nacka”, Lidholm med flera vann med 8-0 mot Gustavsberg IF.
Visst slogs besöksrekord.
På 1960-talet var Samp Hugo Andersson, tidigare Djurgården, spelande tränare i GIF, men han höll inte besöksrekord efter 1958.
För några veckor sedan annonserade den lokala bordtennisklubben Ingalo IF med Ker Åke Waldner i spetsen ett nyförvärv.
Fru Waldner, som bor i Gustavsberg, uttryckte en stark önskan att se sina söner spela bordtennis tillsammans igen, och Jan Ove höll med.
Biljetter brukar sälja bra när en av Sveriges bästa bollspelare och en av tidernas bästa bordtennisspelare tillkännager sin återkomst.
I Ingaros fall tog det 80 minuter att fylla den sista gymnastikbänken i gymnastiksalen Charlottendaalschhallen.
Sätt plåstret på dörren.
Visar rekord.
I skrivande stund hade jag ännu inte dragit alla publiksiffror för en bordtennismatch i division 4, men jag tror aldrig att något annat evenemang hade dragit 500 åskådare.
Ingalo IF Boo Racquet Club.
Tusen blå skoöverdrag delades ut för att jag inte ska luta mig för mycket och för ett ögonblick kände jag att jag hade klivit in på Sveriges mest besökta folktandvårdsklinik.
Efter de tre inledande matcherna klev Jan-Ove Waldner in i hagen.
expandera till vänster
helskärm
60-åringen ställdes mot 13-årige Leo Håkansson.
”Alla vi som älskar Leo klappar just nu”, började någon, innan det tystnade igen.
Kanske kände någon att det fortfarande behövde sjungas uppmuntrande ord om Jan Ove.
”Alla vi som gräver JO just nu klappar.”
Spraka.
Boos Håkansson vann första setet och skrev svensk bordtennishistoria.
Ingen annan 13-åring har vunnit ett set mot JO Waldner.
Åtminstone inte i division 4.
・Jag var nervös, men jag försökte njuta av det. 13-åringen sa senare att han inte kände någon press direkt.
Öppna setet.
– Jag kan inte tro det, jag vet inte hur det gick till.
”Evergreen Tree” har fått en del uppmärksamhet sedan OS-guldet i Barcelona 1992, och sedan sommar-OS 2004 har håret blivit lite grått, men hans bordtenniskänsla är lika skör som tidigare.
JO kom bakifrån för att vinna setet med 3-1 och satte upp en show.
Han mötte de små knutna nävarna av barn som satt på kanten av hagen, alla hörde hans små spratt med publiken i den intima hallen, han fångade bollar som kastades tillbaka in i hagen med munnen, väste när stoppbollen ändrade riktning, och han utförde sin berömda look-away forehand-retur flera gånger.
Spontana palm-to-hand pingismatcher spelades runt om i lokalen, med långa autografrader mellan matcherna.
JO:s tuschpenna var varm som en lödkolv, skakade och tippade. Och det var trevligt att se alla vuxna ställa upp för att få legendarens autograf, med barn i släptåg som alibi.
Säsongen 1983/1984 blev Ker Åke, som var två år äldre, och hans yngre bror Jan Ove svenska mästare i Sparbegen.
Det här var sista gången de spelade en dubbelserie tillsammans.
Fyrtiotvå år senare är det dags igen. Fru Waldner, 86, satt närmast ängen.
– Jag minns när jag körde dem till ett bordtennisläger i Kolboda, Småland, när de var 6 och 8 år. Första året jag minns var vi på camping. På den tiden var bordtennis populärt, så jag fick sluta bowla.
Den här söndagseftermiddagen vann bröderna Waldner sina dubbel- och singelmatcher och gjorde oavgjort match mot serieledarna Boo, 7-7.
expandera till vänster
helskärm
expandera till vänster
helskärm
Skadade kontot och gjorde ett fint tillskott i klubbkassan.
Efter kraschen åt vi middag på en lokal pub och tittade sedan på en fotbollsmatch på TV.
– Det här var bra, jag trodde nog inte att jag skulle få uppleva det här igen. sa fru Waldner och tittade på sina söner som om de var 10 och 12 år gamla, inte 60 och 62 år gamla.
– Det var en väldigt trevlig dag, det var mycket folk och vi hade väldigt roligt. Det är många barn och unga. De kanske kollade på Youtube? Och att min mamma, som såg oss vinna SM för 42 år sedan, kanske är med. ”Det är en otrolig känsla”, sa JO medan han blinkade med några autografer till.
– Först var det lite rostigt och jag tappade setet. Sedan tog jag 12 i rad. Du förstår, allt är bra när det blir varmt. Kroken är där.
Det lilla gapet med verkligheten stängdes och folk lämnade salarna och gick hem med minnen att bevara och anekdoter att berätta.
De flesta har fortfarande blåa skoskydd på fötterna.
expandera till vänster
helskärm
