När Sverige beslutade att köpa ett nytt luftvärnssystem 2017 hade det i slutändan två alternativ. Den ena är den amerikansktillverkade Patriot, och den andra är den europeiskt tillverkade fransk-italienska Samp/T.
Valet låg som bekant hos den förra.
Officiellt motiverades detta val av systemets kapacitet och närvaron av ett stort Patriot-nätverk i Europa. Inofficiellt talades det dock om säkerhetspolitik. Det betyder att Sverige har flyttat lite närmare Amerika.
Det är intressant hur ibland pendeln plötsligt kan svänga. Idag, när Sverige står inför ännu en stor försvarsupphandling, är USA inte ens ett alternativ på menyn. Snarare ses det som fördelaktigt för fregatten i fråga att ha så få amerikanska delar som möjligt. Det som för närvarande är utbrett är ”Europa först”, och Donald Trump själv är ensam ansvarig för denna utveckling.
Men även om striden bara står mellan europeiska tillverkare är det en hel del politik inblandad i beslutet. Priset ligger troligen mellan 40 och 60 miljarder kronor.
Köpet av fyra fregatter är mer än bara en fraktaffär. Tillverkningslandet blir automatiskt en ”strategisk partner” till Sverige och potentiella motköp, det vill säga beställningar av svenska system, kan uppstå. Dessa länder kan förlita sig på perifera operationer som besättningsutbildning och underhåll i många år.
Det är mellan Frankrike, Spanien och Storbritannien, alla NATO-allierade. Ett av de viktigaste målen med fregattköpet är just att bättre uppfylla Sveriges åtaganden som medlem i Försvarsalliansen.
Det som för närvarande är utbrett är ”Europa först”, och Donald Trump själv är ensam ansvarig för denna utveckling.
För närvarande, om Nato, till exempel, genomför en operation i Röda havet för att skydda fartyg, kan vi bara skicka officerare. Visbys korvett är för liten för det stora havet.
Med betydligt större fregatter stärkte Sverige tydligt sin nationella förmåga både vad gäller luftvärn och ubåtsjakt och ökade den totala uthålligheten för sin flotta.
Planen från början var tjäna Servera B +2,75 %dagens utveckling Kokums planerar att utveckla fregatten från grunden, vilket man brukar göra när en ny stor plattform behövs för försvaret, som den nya ubåten A26. FMV skrotade dock den planen i somras och vände sig istället till ett antal erfarna europeiska fregattbyggare med bud. Med tanke på Kockums dystra prestation med ubåtar var det nog klokt. I dagens miljö kan sådana prishöjningar och förseningar inte tolereras.
Under tidspress krävs större flexibilitet för att förstå krav. Det är okej att bara köpa ”hylla” varor. Sveriges företrädare inser att detta är en hälsosam sak att göra.
Den andra sidan av hyllköp är ett politiskt spel. Vilket vi än väljer kommer båda länderna att bli besvikna på Sverige.
Den andra sidan av hyllköp är ett politiskt spel. Vilket vi än väljer kommer båda länderna att bli besvikna på Sverige. Så vad borde vara viktigare i beslutet? Prislappen? tidsfrist? Finns det möjlighet till motköp? Ett jobb i Sverige? Säkerhetspolicy?
Det slutgiltiga beslutet tas av regeringen, men även Försvarsmakten och FMV bidrar till rekommendationerna.
Resonerande ur ett strikt politiskt perspektiv kunde en av leverantörerna avskrivas relativt snabbt. Även om det går bra för Spaniens ekonomi verkar spanjorerna inte vara viktiga aktörer inom EU, Nato eller försvarssektorn i allmänhet.
I stället skapade premiärminister Pedro Sánchez bilden av att gå emot Natos nya 5-procentsmål vid sommarens Haag-toppmöte.
I så fall skulle valet stå mellan Europas två kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike. Sverige har redan starka band med båda länderna. Förra sommaren fördjupade vi vårt bilaterala försvarssamarbete med Frankrike och strax före nyår meddelade Frankrike att man köper Saabs radarövervakningsflygplan Global Eye.
Vi har ett nära försvarssamarbete med Storbritannien på flera områden, särskilt inom ramen för den Storbritannien-ledda Rapid Response Force JEF.
Båda spelarna verkar använda tjänsten som ett förhandlingskort. I Babcocks erbjudande på brittiska fregatter ingår Saab som en nära partner. Storbritannien gör heller ingen hemlighet av att man lobbar för att polackerna ska köpa svenska ubåtar och att andra länder ska köpa JAS Gripens som innehåller många brittiska delar. Frankrike uppges erbjuda sig att byta ut amerikanska delar i stridsflygplanen mot franska om Sverige väljer flottgruppens fregatter.
Så länge Emmanuel Macron är president kan argumentet framföras att vi närmar oss ett av de mäktigaste politiska fästena i Europa.
Men vill vi verkligen ha ett helt franskt koncept med alla franska lösningar? Argumentet hävdar att så länge som Emmanuel Macron är president, rör vi oss närmare ett av de mäktigaste politiska fästena i Europa. Men vad händer efter nästa års presidentval?
För britter är såväl ekonomi som politik ett stort frågetecken. Dessutom har Babcocks fregattprogram fått en ”farogranskning” av kongressen på grund av bristande försörjningstrygghet.
Faktum är att vikten av snabba leveranstider och leveranssäkerhet verkar vara en högsta prioritet för försvarsminister Paul Johnson (M). Därför bör politiska aspekter rimligen ignoreras. Ytterst syftar förvärvet av fregatter till att stärka Sveriges operativa kapacitet och i sin tur Natos samlade kapacitet, vilket gör oss till en bättre allierad. Vi blir inte så genom att vara nära knutna till vissa länder som vill att vi ska förbli en europeisk makt.
Samtidigt innebär det att diversifiera Sveriges försvarspolitiska samarbete, vilket inte är något misstag idag.
Tänk om Sverige hade valt en outsider istället? När det kommer till leveranssäkerhet verkar Navantia vara ett starkt kort. Det spanska försvars- och varvsföretaget har en stark erfarenhet av att leverera ytfartyg i tid och har byggt fartyg för bland annat den australiensiska flottan.
Förra året beställde Storbritannien tre enorma militära transportfartyg från Spanien. Navantia kommer att använda Saab som en viktig underleverantör och allt underhåll kommer att utföras i Sverige.
Det vore ett djärvt val. Men det skulle också innebära att diversifiera Sveriges försvarspolitiska samarbete, vilket inte är något misstag idag.
Och kanske skulle Storbritanniens och Frankrikes ilska i periferin mildras en aning om Sverige gick samman med Spanien snarare än med andra ”stormakter”.
