Magdalena Anderson gick för långt
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Ibland känns det som att tidsandan förändras. Jag tror att den vanliga bedömningen bland den svenska allmänheten är att Tidhagerns projekt för att bekämpa invandring och brottslighet strax före jul gick för långt.
Om du hade frågat den mannen på gatan för fem år sedan om han ville ha hårdare straff, mer polis, mindre invandring, bättre integration och hårdare åtgärder mot ofog, hade svaret varit ett enhälligt ja.
Både tjänstemän och medborgare har vidtagit så vansinnigt många åtgärder och skärpta straff att de flesta av oss hamnar långt efter i förvirringen av förslag, planer, forskningsförslag, propositioner och tillämpningen av beslutade lagar.
Jag kan inte spåra någonting.
Det är omöjligt att se orsak och verkan. Medan vissa har bidragit till att minska brottsligheten har många förmodligen varit helt ineffektiva. Vissa av dem är säkert skadliga.
Faktum är att vi för närvarande lever i ett fullfjädrat juridiskt och invandringspolitiskt experiment där politiker kommer att säga att deras hästar har fungerat. Men ingen vet säkert.
Kanske var bristen på skjutningar i januari resultatet av att mobbbossar tog semester? Rekordkyla eller Åtgärd 72, som dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) satte på plats 2020 och som först nu tar sig igenom byråkratin och tillämpas?
Ingen vet.
Men när jag såg intervjun med Sam, som höll på att utvisas på grund av ändrade lönekrav, visste jag att något sprack inom mig. Hans kollegor inom äldreomsorgen var villiga att ge upp låga löner av solidaritet så att han kunde stanna här. Eller Mariam, 18, som utvisades trots att hon var andraårsgymnasieelev i Karlstad. Hon kommer att utvisas utan sin familj.
Eller repatrieringsbidragen som myndigheterna just nu delar ut som en lott till oseriösa företag. Och det här handlar om det statligt verkställda fängslandet av 13-åringar. Sosalna sa ett bestämt nej och föreslog 14 år istället. Det är inte rimligt.
I veckan samlades C, V och MP i riksdagen för att stoppa den omänskliga utvisningen av tonåringar. S delade dock sina motståndare och förenade sig med Tidhagern.
Jag tror att det är ett misstag.
Här passerade politiken vad vanliga svenssonbor tyckte var okej. Varför brutalt splittra familjer och tvinga väluppfostrade tonåringar och hårt arbetande invandrare in i fattigdom?
Ingen vill ha det här.
Utvisningar av tonåringar hotar att bli vad Somalitown var 2022 2026. Det är en betydande minskning. Majoriteten av svenskarna vill ha ordning och reda, men de är inga monster. Å andra sidan vill många av oss ha en socialdemokrati där vi kan tänka själva utan att påtvinga Tid konsensus.
