Om Stockholm Furniture Fair and Design Week inte äger rum 2026 kommer svensk design att förlora sin gemensamma plattform. För oss på Svensk Form, världens äldsta designorganisation, väcker denna fråga två frågor som legat under ytan länge. Det vill säga, hur tillåts kommunala aktörer styra villkoren för svensk design utifrån sin egen affärslogik, och vem frågar egentligen formgivarna vad de vill?
I nästan 20 år har februari varit synonymt med snö, skyttelbussar till Elbousje och kompromisslösa deadlines. Mässan är inte bara en plats för affärer, utan också en stafettpinnen för design- och möbelbranschen som helhet. När detta nav försvinner avslöjas obekväma sanningar.
De strukturer vi har förlitat oss på byggdes inte för den långsiktiga utvecklingen av design. Stockholmsmässan är en fastighets- och eventverksamhet som ytterst ägs av Stockholms stad. Uppdraget är inte att utveckla ett svenskt format eller design, utan att driva lönsamma evenemang.
För kommuner är denna modell logisk. Mässor säljer utrymme och intäkterna kommer i slutändan från hotell, restauranger och transporter. Men för designers och företag innebar det att deras lansering styrdes av en struktur som inte började med deras behov.
Utan dessa forum blir det tydligt att Sverige saknar en egen nationell plattform för design. Istället har branschen länge förlitat sig på ett system som drivs av andra intressen i beroende positioner, vilket successivt har försvagat branschens egen handlingskraft. Och om arrangörerna drar i nödbromsen nu kommer resultatet omedelbart.
Strategier byggda under många år fungerar inte längre och hela yrken saknar plötsligt en tydlig mötesplats. Så kallade gap years exponerar riskerna med att låta extern affärslogik forma designidentiteten i ett helt land. Denna bristning avslöjar också att svensk design inte längre kan vara beroende av andras strukturer.
Men i det vakuum som uppstått blir det också tydligt hur mycket kraftinsatser inifrån har haft på den svenska design- och möbelindustrin. Designers, ateljéer, studenter och producenter har skapat unika format som tillfälliga utställningar, öppna ateljéer och samarbeten som visar att svensk design inte har tid att vänta på andra. Dessa gräsrotsinsatser ger också en inblick i konturerna av framtida design.
Så nu är det dags att tänka om och tänka stort.
I grund och botten är det inte en veckas semester. Det handlar om vilket land Sverige vill vara. Utan en stark gemensam scen förlorar Sverige sin status som form- och designland. När infrastrukturen kollapsar står det klart att svensk design inte kan bygga på kommunal affärslogik. Det ska byggas av människor som har idéer, skapar värde och driver utveckling.
Sverige behöver en Designvecka som kombinerar två saker: en professionell mötesplats där producenter och köpare kan mötas och skapa affärer, och en offentlig plattform som visar upp hela omfattningen av svensk form och design. Den stadsövergripande veckan bjuder på allt från möbler och arkitektur till digital design, mode, hantverk och materialinnovation. Och det måste formas av hela fältet, från stora institutioner till små studior till enskilda designers, där skådespelare är medskapare snarare än kunder.
Eftersom former och mönster inte är bisysslor. Det är ett centrum för kulturella och kreativa näringar, en sektor som genererar exportvärde, innovation och internationell konkurrenskraft och är central för Sveriges image. Sverige behöver därför säkra en långsiktig, industribaserad infrastruktur. Av just denna anledning får detta avbrott inte bara vara ett tomt utrymme, utan en startpunkt för något mer hållbart än den modell vi lämnar efter oss.
Därför bjuder Swedish Form nu in landets designers, producenter, skolor, institutioner och beslutsfattare till rundabordssamtal. Ett samtal om hur Sverige ska stärka sin position som form- och designnation, och hur Stockholm kan återta sin roll som den tydliga destinationen för svensk design.
Björn Nordin, vd för Swedish Form
Axel Swanstein, PR- och utvecklingschef, Swedish Form
