Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren ansvarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Forskaren Charlie Carlson ignorerar medvetet påverkan av svaga områden i sin diskussionsartikel (DN Debatt 3/1). Enligt de senaste poliskartorna har Sverige 65 utsatta områden fördelade på 27 kommuner. I dessa regioner går tre av tio barn ut från grundskolan utan gymnasieexamen och varannan elev som går in på gymnasiet gör inte antagningsprovet. Var fjärde vuxen har ingen gymnasieutbildning och 40 procent av personer i åldern 20 till 64 år är undersysselsatta.
Förekomsten av framgångsrika informella system för socialt kapital och ömsesidigt stöd kan därför starkt ifrågasättas i regioner som kännetecknas av arbetslöshet, språkliga svagheter och låga utbildningsresultat. Herr Carlsons diskussion (DN Debatt 2/1) påminner mig om hur diskussioner om integration gick till på 90-talet. Det vill säga mindre kontroll till förmån för ökat personligt ansvar.
1994 fick asylsökande möjlighet att välja sitt eget boende. Men redan 1996 lyfte den invandrarpolitiska kommittén fram de negativa effekterna av att asylsökande flyttar till utsatta områden i storstäder, vilket försvårar integrationsprocesser och kontakter mellan utrikes födda och inrikes födda. För närvarande har upp till 92 % av människor som bor i utsatta områden utländsk bakgrund.
Att eliminera utsatta områden är nästan omöjligt när det finns en konstant tillströmning av människor i behov av hjälp.
Tvärtemot vad Karlsson påstår har ledande svenska stadsforskare vid Uppsala universitet visat att den så kallade ”lyckoparadoxen” gör att utsatta områden cementeras. Att eliminera utsatta områden är näst intill omöjligt när det är en konstant tillströmning av personer i behov av stöd samtidigt som personer som är etablerade på arbetsmarknaden är i rörelse. Att stoppa migrationen av arbetslösa och asylsökande till utsatta områden borde ha gjorts för länge sedan.
Vi, det socialdemokratiska partiet, har lanserat en ny enhetlig integrationspolitik denna mandatperiod. Vi anser att invandringen behöver skärpas under överskådlig tid och att integrationsprocessen behöver hanteras genom att Evo-lagen (lagen om självboende) upphävs. Vi efterlyser ökat språkinlärnings- och arbetskrav och möjligheter, förbud mot vinstsyfte på dagis och skolor, ett slut på fria religiösa skolor och nollvision för utsatta samhällen.
Cirka 75 procent av utsatta samhällen bor i hyreshus och endast 5 procent bor i småhus, jämfört med övriga Sverige där varannan person bor i småhus och 30 procent bor i hyreshus. Därför ser vi gärna nybyggnation av lägenheter, småhus, och radhus i utsatta områden. Forskning visar att detta ökar förflyttningen av människor till arbete och motverkar trängningseffekten av befintliga bostäder.
Därför handlade politiken aldrig om att flytta befintliga bostäder i utsatta områden. Det handlar om att aldrig normalisera ett samhällstillstånd där utsatta regioner och parallella samhällen accepteras som oundvikliga.
Läs fler artiklar från DN Debatt
